tillfälligt gästande

Berglärka förekommer över hela norra halvklotet. Den skiljer sig från andra europeiska lärkor genom att huvudet är kontrastrikt tecknat i svart och gult. På hjässans bakre del är några av de svarta fjädrarna utdragna till små bakåtriktade horn. Till Sverige invandrade den österifrån på 1800-talet och häckar numera högt upp på torr fjällhed, men har på senare årtionden minskat kraftigt i antal. Vintertid ses den sällsynt, framför allt på strandängar, i s. Skandinavien. De berglärkor som häckar i Sverige övervintrar huvudsakligen längs Nordsjökusten. (Från Nationalencyklopedin)